Erik Olsson

Ända sen Lunarstorms glansdagar och de härliga plingen på MSN har jag alltid fascinerats och sökt mig till platserna där vi människor träffas och hänger på nätet. Men på den tiden var sociala medier någonting helt annat jämfört med vad vi ser i dag. Har magin verkligen försvunnit, eller är det bara nostalgi?

SoundCloud är som bäst när det inte känns färdigsorterat

Person sitter på golvet och skapar musik med MIDI-controller och laptop i en stökig men hemtrevlig hemmastudio, med hörlurar och anteckningar bredvid
Det mest tilltalande med SoundCloud har sällan varit ordningen. Snarare tvärtom. Mycket av plattformens dragningskraft har legat i musik som känns halvvägs in i något: inte helt formad, inte helt förklarad, inte riktigt placerad…

Varför hoppar man låtar så fort nu?

Närbild av en metallisk nästa-knapp med dubbelpil, omgiven av mindre pilar som antyder snabb framåtrörelse
Det kanske mest avslöjande med hur vi lyssnar på Spotify nu är inte vad vi väljer, utan hur fort vi överger det som just började. En låt hinner knappt ta form innan vi behandlar den som avgjord. Nästan inget får längre vara på väg att…

Därför går Facebook inte att ersätta

Två arbetare i en fabrik modifierar en stor sliten Facebook-logga med verktyg, stege och färgburkar omkring sig
Problemet med att ersätta Facebook är att nästan ingen längre använder det för bara en sak. Det är inte som att byta ut en app man öppnar för underhållning eller en tjänst man använder för jobb. Facebook har blivit ett hopplock…

Man lär sig snabbt vad som ser spontant ut

Tre vänner lutar sig ihop och tar en avslappnad selfie utomhus i varmt eftermiddagsljus, med spontana leenden och nära kontakt mellan dem
Bilden tas. Inte bra. En till. Fortfarande inte riktigt rätt. Något med vinkeln, eller avståndet, eller bara känslan. Den sparas ändå. Sen tas en till, nästan likadan, men lite mer åt sidan. Den också sparad. Efter några minuter…

Halvfärdiga tankar som bara fick plats på Tumblr

Någon skriver på en laptop i en dämpat upplyst sängmiljö med anteckningsbok, fotografier och levande ljus omkring sig
Skärmen var ofta det sista som var tänt. Inte av någon stor anledning, mer för att kroppen redan var i fel rytm och skärmen kändes som den enda platsen där det inte krävdes en förklaring. Man skrev några rader, raderade dem, skrev igen.…

Ett jobbyte som plötsligt tillhör alla andra

Person i rörelse mellan två arbetsroller, omgiven av människor som läser tidningar och uppmärksammar förändringen
Man märker det ibland först i efterhand. Man har bytt roll, kanske bytt team, kanske bara fått en ny titel som i praktiken betyder att man fortsätter göra ungefär samma saker fast med lite fler möten. Och så plötsligt är det som att…

Estetiken kommer först, innehållet får vänta

En öppen bok bredvid träningsskor, hantlar, en sallad och målargrejer på ett träbord, som om någon försöker vara allt på en gång
En ny hobby dyker upp som färdiga färger först. Ett bord i ljust trä. En hand som ställer ned ett glas. En bok med prydligt vikta flikar, en träningsmatta i rätt nyans, ett skärbräde som ser ut att ha levt ett långt och harmoniskt liv.…

Konton man följer utan att minnas varför

Närbild av en mobiltelefon med ett suddigt Twitter-flöde på skärmen och flera profilbilder runt telefonen, som symboliserar konton man följer på Twitter utan att minnas varför
Det händer ibland att man stannar upp mitt i Twitterflödet och tänker: vem är det här egentligen? En tweet dyker upp, formulerad med självklar ton, som om personen alltid funnits där. Men namnet känns tomt. Ingen tydlig minnesbild…

Hur många gånger kan man spara samma rum?

Hand som håller mobil med två nästan identiska sovrumsbilder på skärmen, omgiven av utskrivna foton i samma estetik på ett ljust tygunderlag
Det slog mig först när jag började rensa. Jag skulle bara ta bort några dubletter, tänkte jag, men märkte snabbt att hälften av mina sparade rum på Pinterest var variationer av samma kök. Ljusa skåpluckor. Öppna hyllor. Två skärbrädor…

Fem sekunder i rampljuset

Man sitter vid skrivbord i ett mörkt rum och tittar förväntansfullt på en livestream på datorskärmen medan han håller en mobiltelefon i handen, upplyst av skärmens ljus
Fem sekunder är nästan ingenting. Ändå kan de förändra hur en hel kväll känns, bara för att någon säger vårt namn högt. Det märks knappt när det händer. Vi bestämmer oss inte ens ordentligt, det bara händer. Markören rör…