LinkedIn

LinkedIn är en plats där ton och timing ofta betyder mer än format. I den här kategorin samlar vi texter om hur inlägg uppfattas i ett professionellt sammanhang, varför vissa perspektiv får genomslag och hur plattformens sociala koder påverkar spridning. Fokus ligger på innehåll, inte på karriärtips eller mallar. Artiklarna är skrivna för dig som vill förstå varför vissa röster hörs mer än andra. För en överblick av mer konkreta LinkedIn-tjänster finns en separat samlingssida om LinkedIn.

Webinaret ingen orkade gå på

Trött deltagare vid laptop under LinkedIn-webinar med panel på skärmen, anteckningsbok och kaffekopp på skrivbordet
En blå knapp med ordet Anmäl. En tid som ser rimlig ut. En rubrik om strategi, transformation eller något annat som låter som att man borde bry sig. Datumet ligger lagom långt bort för att inte störa. Man klickar. Kalendern tar emot. Sedan…

Rekryteraren skrev mitt namn fel

Laptopskärm med suddigt meddelandeflöde där ett skrynkligt pappersbrev och små pappersflygplan gestaltar ett rekryterarmeddelande som känns både lockande och mallat
Meddelandet låg där i LinkedIn-inkorgen. Inte särskilt dramatiskt egentligen. Bara ännu en liten blå notis som påstod att någon hade ett ärende. Första raden var mitt namn. Nästan. En bokstav hade hamnat fel, och ändå fortsatte…

Ingen verkar bara ha haft en vanlig vecka

Samma man i flera överlappande arbetsscener, från trött kontorsvardag till firande och möten, som visar hur arbetslivet framstår som ovanligt händelserikt
Flödet fylls av nya roller, prisnomineringar, modiga beslut och lärdomar som landar precis lagom mjukt i ett avslutande tack. Ett projekt har just blivit klart, en kund har just blivit nöjd, ett team har just överträffat sig självt.…

Ett jobbyte som plötsligt tillhör alla andra

Person i rörelse mellan två arbetsroller, omgiven av människor som läser tidningar och uppmärksammar förändringen
Man märker det ibland först i efterhand. Man har bytt roll, kanske bytt team, kanske bara fått en ny titel som i praktiken betyder att man fortsätter göra ungefär samma saker fast med lite fler möten. Och så plötsligt är det som att…

Människor vi bara känner professionellt

Två professionellt klädda personer sitter mittemot varandra vid ett träbord och arbetar på varsin laptop i en ljus kontorsmiljö, med subtila pratbubblor mellan skärmarna som symboliserar en digital yrkesrelation och LinkedIn-kontakt
Vi har hundratals kontakter som vi aldrig skulle ringa. Det är nästan det första man ser när man öppnar LinkedIn och möts av flödet. Namn vi känner igen. Ansikten vi minns från en konferens, ett projekt, en korridor någonstans. Och…

Jobben man aldrig sökte

Person sitter vid ett bord med en öppen laptop och utskrivna jobbannonser framför sig, blicken vänd bort från skärmen som om ansökan aldrig blir av
Jag har öppnat jobbannonser på LinkedIn utan att veta varför. Inte för att byta jobb. Inte för att drömma. Mer som man öppnar ett kylskåp fast man redan vet vad som finns där. Det är inte rastlöshet, och det är inte nyfikenhet heller.…

Roller som aldrig blev titlar

Skrivbord med laptop där en lätt suddig LinkedIn-logga syns på skärmen, omgiven av papper och arbetsmaterial, med en person ur fokus i bakgrunden
Hur blev en arbetsvardag full av små, skavande mänskliga detaljer till en rad som låter som om den redan är färdig? Den där raden, ibland tre rader, ibland ett stycke med luft mellan orden, har en speciell temperatur. Den är sval och ren,…

Från CV till storytelling

En kvinna sitter i profil vid ett rustikt träbord i ett mörkt rum sent på kvällen. Hennes ansikte och händer lyses upp av det kalla, blåvita skenet från en öppen bärbar dator
Man sitter en sen kväll med en kopp som hunnit bli kall, och skärmen lyser som en liten scen i mörkret. Det är inget särskilt dramatiskt som händer, egentligen. Bara en profil på LinkedIn som ska uppdateras. En rad om ett nytt uppdrag,…

Synlighet har blivit ett eget heltidsjobb

En kvinna sitter vid ett skrivbord i ett mörkt rum, upplyst endast av skenet från flera datorskärmar och en surfplatta
Jag har tänkt på det här oftare än jag vill erkänna. Inte för att jag tycker att synlighet är oviktigt, utan för att den har smugit sig in som ett parallellt yrke. Som ett extra skift som börjar när det riktiga arbetet egentligen är…