Molly Lindberg

Uppmärksamhet har blivit hårdvaluta och sociala medier har lärt oss att mäta relationer i sekunder och siffror. Jag intresserar mig för det som händer mellan inläggen - tystnaden, missförstånden, de osynliga banden som varken syns i stories eller räknas i statistik. Jag försöker fånga det som algoritmerna aldrig kommer åt.

Twitch belönar inte alltid det mest underhållande

Två Twitch-streamers i delad bild: en lugn och fokuserad i en stillsam setup och en intensiv och högljudd i en färgstark streamingmiljö med sprucken övergång mellan scenerna
Många tror säkert att Twitch alltid belönar den som låter mest, reagerar störst och pressar upp tempot hela tiden. Men när man väljer vilka kanaler man faktiskt återvänder till ser det ofta annorlunda ut. Många intensiva streams…

Konton som ser personliga ut men fungerar som varumärken

Man framför kamera med delad miljö mellan hemmiljö och kontor, i vardaglig tröja på ena sidan och kavaj på den andra
En del Instagram-konton känns personliga direkt, innan man ens hunnit tänka på varför. Ett konto dyker upp i flödet och det känns som en person, inte som en strategi. Det är vardag, en trött morgon och detaljer som får kontot att kännas…

Videor man inte vågar ha på hög volym

Kvinna ligger under täcket i ett mörkt sovrum och tittar diskret på sin mobil i skenet från skärmen
Jag tror inte att jag är ensam om det här, men det är en vana som ser märklig ut utifrån. Man sitter på YouTube och tittar på något helt lagligt, helt offentligt, helt vardagligt, och ändå drar man ner volymen som om det fanns något att…

Mixar man bara klarar av vid rätt tid på dygnet

Tre ögonblick som inte riktigt hör ihop men ändå gör det – nattljus över staden, en kropp som sjunker ner i gryningens tystnad, och en eftermiddag som fortfarande känns som igår kväll
Ibland sätter man på ett set på Mixcloud och märker direkt att det sitter. Och så försöker vi spela samma mix en annan dag, i samma hörlurar, kanske till och med på samma promenadstråk, och ingenting händer. Eller så känns det bara…

Spår man nästan inte vågade skicka vidare

Person sitter i ett varmt upplyst rum och kramar en kudde med ett glödande ljudvågsmönster och en play-symbol, med slutna ögon och lugnt uttryck
Jag har suttit med en länk i urklipp och känt hur fingret liksom tvekar över Skicka. Det är löjligt, kan man tycka. Det är bara en låt. Och ändå. Vissa spår jag hittade på SoundCloud kändes inte som musik jag riktigt ägde rätten…

Det du egentligen säger när du delar en låt

Hand som postar ett kuvert med play-symbol och hjärta i en gul brevlåda på en stadsgata
Jag har skickat en låt på Spotify till någon och sedan stirrat på skärmen som om den kunde svara åt mig. Inte för att jag väntade mig ett långt meddelande tillbaka, utan för att själva tystnaden efteråt blev en del av saken. Låten…

När någon ändrar profilbild och allt stannar upp

Person håller två fotografier av sig själv – ett äldre och ett nytt – med olika utseenden, i en realistisk vardagsmiljö med suddig laptop och mobil i bakgrunden
Jag märker det först när jag redan har stannat. Tummen har slutat röra sig utan att jag riktigt minns varför. Flödet på Facebook har varit jämnt, nästan anonymt, och så plötsligt känns något annorlunda. Det är inte en nyhet,…

Den där personen du var i kommentarerna

Person som ligger i en soffa och reagerar förvånat och lite generat när hen läser något på sin mobil
Man sitter en helt vanlig kväll och ska bara leta upp en gammal bild. Det är inget stort projekt. Man tänker att det tar två minuter, tre om man fastnar på vägen. Och så gör man det förstås. Fastnar. Inte på bilden, utan på en tråd under…

Bekräftelsen hette reblog

Laptop på skrivbord i varmt kvällsljus med en lysande reblog-ikon på skärmen och suddig Tumblr-vy i bakgrunden
Dashboarden rullar snabbare än man hinner tänka. Gif-set, citat, suddiga konsertbilder, någon som är arg på något man missat. Man läser halvt, känner halvt, sparar inget. Och så plötsligt ligger ens eget inlägg där igen, fast…

Människor vi bara känner professionellt

Två professionellt klädda personer sitter mittemot varandra vid ett träbord och arbetar på varsin laptop i en ljus kontorsmiljö, med subtila pratbubblor mellan skärmarna som symboliserar en digital yrkesrelation och LinkedIn-kontakt
Vi har hundratals kontakter som vi aldrig skulle ringa. Det är nästan det första man ser när man öppnar LinkedIn och möts av flödet. Namn vi känner igen. Ansikten vi minns från en konferens, ett projekt, en korridor någonstans. Och…