Jonathan Ahlgren

Vi har aldrig varit så uppkopplade och ändå så ensamma i samma flöde. Internet lovar gemenskap men levererar oftast parallella monologer. Jag utforskar de små sprickorna där verklig kontakt faktiskt sker. När jag väl loggar ut, är det få saker som slår en tyst fisketur med hunden Chappo.

Dokumentationen som aldrig landade

Hand som håller en mobiltelefon med ett strandfoto i solnedgång, omgiven av utspridda pappersfotografier och analog film på ett slitet bord
Vad händer med ett minne när det inte längre uppstår i efterhand, utan formas i samma ögonblick som det inträffar? När upplevelsen nästan omedelbart får ett tänkt format, en bild, en vinkel, en plats i flödet. När det som händer…

Den där fasen när allt var tutorials

Vardagsrum i mjukt dagsljus med ett halvöppet träskåp i förgrunden och YouTube i bakgrunden
Vad var det egentligen som hände när en kväll kunde försvinna in i steg-för-steg-videor på YouTube, och ändå lämna samma diskbänk, samma oöppnade projektlåda, samma gamla känsla av att snart, snart blir det annorlunda? Det…

DJ-set som tidskapslar

Sliten DAT-kassett fotograferad uppifrån på ett rörigt skrivbord, med handskriven etikett med datum och text
Vi gör det där utan att riktigt planera det. En kväll när vi egentligen bara skulle sätta på något i bakgrunden hamnar vi plötsligt i ett gammalt DJ-set, och innan vi vet ordet av sitter vi och lyssnar som om vi försökte tyda ett brev…

Kommentarerna som blev en del av låten

Närbild av en person som lyssnar på musik på mobilen i en buss på kvällen, med hörlurar inkopplade, regnigt fönster i bakgrunden och mjukt stadsljus utanför
En sen buss, immiga rutor, ett spår som redan gått några varv i hörlurarna. Skärmen lutar mot knät, SoundCloud öppet i mobilen. Vid 0:42 dyker en kommentar upp, som en liten blinkning i takt med virveln. Vid 1:13 ännu en, och den råkar…

Spellistan som blev en identitet

En närbild i profil på en ung man som fokuserat scrollar på sin lysande smartphone i ett dunkelt vardagsrum
Man sitter på en soffa hemma hos någon man knappt känner, det där mellantinget mellan förfest och vanlig kväll. Det pratas lite för högt, någon letar efter en laddare, någon annan öppnar ett fönster fast det är kallt. Och så händer…

Vänskapens algoritm

En närbild i förstaperspektiv av en vit kaffekopp fylld med mörkt kaffe, som hålls i en hand framför ett fönster i mjukt morgonljus
Det finns en sorts vardagsmysterium som jag tror många bär på utan att ens kalla det för ett mysterium. Man öppnar Facebook-appen, tittar lite slött, kanske medan kaffet blir klart, och där är samma personer igen. De dyker upp med barnkalas,…

När gemenskap blir digital

En person sitter vid ett skrivbord i ett hemtrevligt rum och tittar på en bärbar dator. På skärmen syns ett videoforum med små rutor av olika människor och en texttråd under
Ibland har jag tänkt att gemenskap borde vara något man kan ta på. En axel mot en annan axel i en trång hall, ett bord som klibbar lite av kaffe, ett skratt som studsar mot väggar. Och ändå sitter jag här och känner samhörighet genom en…

Att bli läst utan att bli känd

En person framför ett skrivbord med laptop och en kopp kaffe
På Tumblr finns det en sorts läsning som känns som att någon plockar upp det man lagt ifrån sig, tittar en stund, och sedan går vidare utan att ens tänka på vem som tappade det. Inte ovänligt. Jag saknar den formen av uppmärksamhet mer…

Synlighet har blivit ett eget heltidsjobb

En kvinna sitter vid ett skrivbord i ett mörkt rum, upplyst endast av skenet från flera datorskärmar och en surfplatta
Jag har tänkt på det här oftare än jag vill erkänna. Inte för att jag tycker att synlighet är oviktigt, utan för att den har smugit sig in som ett parallellt yrke. Som ett extra skift som börjar när det riktiga arbetet egentligen är…